Sjunde oktober får vi besök av Jonathan Hedström som i samband med derbyt mellan Tegs SK Hockey och Vännäs HC kommer och berättar om sin resa från Boliden till NHL och hur hans liv präglats av ätstörningar och mental ohälsa.
Firad SHL-stjärna, hattrick i NHL, löpsedlar i dur och moll och en karriär de flesta drömmande ungdomar aldrig får uppleva. En attityd och närvaro som är lätt att döma efter ytan men frågan är hur påverkas en människa av att höra att man är tjock eller av att se en docka föreställande sig själv hängande i en strypsnara över ett broräcke?
Ingen frågar hur du mår, få utmanar normens förväntningar och det finns en miljö som stigmatiserar känslor som en mänsklig svaghet. Därför behöver vi personer som Jonathan Hedström. Modiga personer med starka berättelser som tar en kamp för att hjälpa andra när de vågar berätta sina historier.
Det går att fråga sig vilket ansvar idrotten har och vad vi gör för att människor ska må bättre. Idrotten har alltid och ska alltid vara en trygg plats för barn likväl som för vuxna, dessvärre kan vi inte blunda för det faktum att vi inte lyckas rädda alla. Kanske beror det på att många ledare är konflikträdda eller inte har en större förståelse, att det finns föräldrar som vill påskynda deras barns utveckling och inte nyktert kan se vad som är rätt eller fel. Kanske beror det på de prestationskrav som så naturligt kommer med idrotten och ökar med åren. För många finns en ständig oro att inte räcka till eller att ett misslyckande och ättestupan ligger runt hörnet.
Ofta ser vi inte skogen för alla träd och vi glömmer lätt bort att det finns andra omständigheter och ett liv utanför idrotten. Vi sitter självcentrerade utan hänsyn till vad som händer runt om oss för när det väl kommer till är idrottens allra viktigaste uppdrag att fostra människor till lycka och som med trygghet kan ta sig an sin egen framtid. Möt människor som de är, inte som du vill att de ska vara.
Vi måste komma ihåg att alla människor bär på ärr, vissa som vi kan hantera för oss själva och andra som måste få berättas för att läka. Vi behöver fler som Jonathan och fler som vågar berätta om sin kamp med psykisk ohälsa. Ansvaret ligger till stor del hos oss själva att våga se att allt inte är perfekt och fråga, hur mår du?
Genom att hjälpa oss själva kan vi hjälpa andra.
Mer info och anmälan kommer inom kort.
Zakarias Granlund