Krönika: Till Kjell-Rune, Classe och alla andra föreningshjältar

En idrottsförening har många uppgifter. En är att skapa goda minnen. En annan är att låta drömmar få leva och kanske bli sanna. I Teg förs sedan länge frågan om hur vi ska vårda minnet av klubbens hjältar. Vi har sedan förra året en egen ”Wall of Fame” i A3. Där hänger bilder av föreningens nuvarande hockeykrigare med tillhörande ledarstab. Nu är det dax att uppmärksamma klubbens kanske mest framgångsrike spelare, Kjell-Rune Milton, som med bland annat 125 landskamper och en tyskt (!!) mästerskapsmedalj från 1977 verkligen måste betraktas som en hockeyhjälte och väl värd att få sin Tegströja hissad i arenan. Vi jobbar på frågan och hoppas hinna med lite pompa och ståt i samband med någon av våra hemmamatcher denna säsong.

Det sägs att hjältar vinner slaget men att fegisarna överlever kriget. Kanske är det så, men den verkliga frågan är väl vad som är en hjälte. Kjell-Rune Milton är en självklar hockeyhjälte, inte tal om annat. Men i helgen firas en annan av våra Tegshjältar, precis som han firats det senaste decenniet. Jag talar om allas vår Clas ”Classe” Fjellström. Clas har givit namn till Classe Cup där pojkar och flickor födda 2010 spelar i år. Överskottet går till våra hockeyungar födda -10, och en av anledningarna till att vinsten blir så stort består i att Classe ägnat hösten åt att samla in priser till lotteriet och att Classes arbetsgivare-Fazers bageri i Umeå, skänker allt bröd som ungarna äter till frukost, lunch, middag och mellis till oss i Teg. Tack Classe. Tack Fazer!

Vi satte ett högt mål för vårt A-lag denna säsong- vi hymlar inte med att målet är en plats i Allettan. Tre gånger har vi redan varit i serieledning denna säsong. Tre gånger har vi också tappat ledningen i denna hyperjämna serie. Vi har gott mod och tror hårt på att vi för första gången, på det som känns som en evighet, får göra oss bekväma i den högre divisionens finrum. Särskilt har förstakedjan levererat. Vi hoppas och tror att de kommer att fortsätta göra det och att även killarna i de övriga konstellationerna snart också kommer att göra rejäla avtryck i statistiken.

I Teg menar vi att att A-laget är en konsekvens av vår junior-och ungdomsverksamhet. Vi får alltså det A-lag vi förtjänar. Jag tänker mycket på hur vi ska utveckla vår verksamhet så att fler av dem som fostras i Tegs ungdomsverksamhet också ska kunna kriga om en plats i vårt representationslag. Frågan är alltså hur vi ska kunna fortsätta vår satsning på en breddidrott där alla får en möjlighet att spela hockey så långt upp i åldrarna som möjligt samtidigt som vi också ger ungdomarna en möjlighet att nå sina drömmars mål, som ibland kan innehålla visioner om en plats i vårt A-lag eller andra till och med mer högtflygande planer. Detta är ingen enkel nöt att knäcka, och jag frågar mig hur vi ska jobba vidare med det.

Jag inspireras i detta av Lill Lindfors som sjöng att ”musik skall byggas utav glädje och av glädje bygger man musik”. Sverige är ett unikum inom musik. Från vårt land exporteras enorma mängder musik, och en av anledningarna til att så många lyckas som musikmakare och artister finns i vår kommunala musikskola som gett så många barn möjligheter att utveckla sin musikaliska talang till att bli mer än en hobby. Jag själv är ett barn av musikskolan, och jag som många andra minns att vi började det första året med att spela blockflöjt. Kanske har åren förvrängt mitt minne och gjort barndomen mer idyllisk än den faktiskt var, men hur jag än försöker att tänka efter så minns jag inga föräldrar som stod i musikskolans lokaler och lyssnade efter en kommande Mozart när vi blåste i våra blockflöjter. Jag minns heller inga föräldrar som inte tyckte jag spelade tillräckligt vackert och att deras mer skönspelande barn nog borde spela i andra klasser än med mig. Aldrig minns jag heller att någon förälder skrek från publiken när någon av ungarna spelade en ton fel när ”Fjäril vinga syns på Haga” spelades i aulan på Östra skolan i Falun. Trots att inget av detta hände så blev Sverige ett unikum inom musikskapande och jag tänker att det finns en lärdom i detta.

Så, låt oss få fira våra hockeyhjältar denna helg. Gå och titta på Classes Cup. Se barnen ha roligt och Classe själv skina som solen. Känn glädjen. Känn tryggheten i att glädjen är den bästa motivatorn. Kom då också ihåg att idrottens största uppgift är att skapa starka och lyckliga minnen.

Fritz Sprung, ordförande