Hur viktig är en pinne i skogen?

Ett julklappstips för alla er som inte hunnit med alla åtaganden ännu är att köpa fotbollsboken – En pinne i skogen skriven av Mats Olsson (han den gamle sportjournalisten på Expressen). Jag har själv inte läst boken, men blev vansinnigt förtjust i titeln som handlar om varför människor, företrädesvis män, har favoritlag i alla möjliga fotbollsligor runt om vår värld.

Liknelsen med en pinne, som en skogsvandrande gubbe hittar i skogen och plockar till sin famn för att sedan säga att just denna pinne är den bästa av pinnar som någonsin funnits, är en liknelse med sällsynt hög och träffsäker humor. Jag har själv alltid hållit på Liverpool i den engelska fotbollen. När jag funderar på varför jag håller på just dem, så minns jag att jag gillade Paul McCartney när jag var grabb och jag visste redan då att han och resten av Beatles var från Liverpool. När så en kille i klassen frågade om jag höll på Leeds eller Liverpool, svarade jag med pondus och inlevelse-Liverpool. Att Leeds var en stad eller ett fotbollslag hade jag ingen aning om när frågan ställdes mig i lågstadiet.

När jag många år senare åkte med min höggravida fru till Liverpool, ville det sig inte bättre att restaurangen på hotellet var stängd och att min fru mitt i natten var hungrig, lätt illamående och en smula vresig. Jag rusade ut i natten och hamnade på en pub där jag frågade efter var närmaste Indiska restaurang med Take Away fanns. En trevlig gentleman erbjöd sig att visa vägen. Han tyckte det var lämpligt och kanske också säkrast för mig. Natten var sen och området kanske en smula skumt. När vi väl gick med maten tillbaka mot puben och mitt hotell så tackade jag honom och sa att det var nu jag fick belöningen för min långa tid som trogen Liverpoolsupporter. Han log till svar och viskade tyst, shhhhh du är i Evertondistriktet.

Det finns alltså tusen olika anledningar till att man har ett favoritlag. Att jag som inte ens kommer från Umeå eller ens Sverige numera är Tegssupporter har sina rutiga anledningar och randiga skäl, men det utesluter inte, i min värld, att jag också kan hålla på Leksand I SHL eftersom min pappa hade ett hotell där på sjuttiotalet eller att jag kunde hålla på Eddie the Eagle i OS-backhoppningen, om så bara för att han hade snygga glasögon och man tyckte synd om honom. Jag som hade en farfar som upplevde skyttegravskriget på Västfronten under det första världskriget. Jag minns berättelser om att vapnen tystnade under julhelgen och att fransmän, tyskar och engelsmän under några dagar lät vapnen vila för att istället klä en julgran, vandra över frontgränserna och fira en stillsam jul med en gitarr och gränsöverskridande julsjungande tillsammans. Med detta tänker jag att vi som supportrar, föreningsmedlemmar och människor alla kunde använda julen som tillfälle att begrunda och förstå att vår entusiasm som ibland kan gränsa till rena stollerier egentligen har sin botten och sitt ursprung i att vi en gång i tiden sprang på en pinne i skogen.

Med detta önskar jag er alla hockeysupportrar och engagerade föreningsmänniskor en god jul och gott nytt år, oavsett vilken pinne ni nu tagit till ert bröst.

Ordförande,
Fritz Sprung