Krönika: Efter regn kommer solsken, får vi väl hoppas

Så, även detta år tog hockeysäsongen slut. Detta år mer abrupt och snopet än i mannaminne.

Med tanke på vad som händer här mitt ibland oss och runt hela vår värld kanske frågan, om hur vår lilla ankdamm till hockeyvärld ser ut till hösten, känns liten och förmäten. Men det är ju när allt känns som mest osäkert och hotfullt som vår idrottsgemenskap och vårt gemensamma intresse för hockey kanske fyller sin viktigaste funktion. Nu när allt som vi sedan länge tagit för givet helt plötsligt inte längre känns självklart, så är min förhoppning att vi i idrottsrörelsen kan landa i att det är för att möta hot mot vårt gemensamma samhälle och hot mot den enskildes hälsa som vi faktiskt finns till. Det är ju inte så att färre blir sjuka om idrottsrörelsen dör! Är det någon gång som vi inom idrottsrörelsen behövs så är det nu. För om vi bottnar i vårt uppdrag och rannsakar oss själva, så förstår vi alla att vi faktiskt finns vi till för att bidra till att människor utvecklar och behåller sin hälsa. Vi inom amatöridrotten, vi bygger medborgare och samhälle och utan oss aktiva krafter inom idrotten så blir sjukdomshotet mot oss än farligare.

Vi i Tegs SK har valt att låta barnen få träna på is till hallarna stängde. Det var inget lätt beslut eftersom ingen av oss i föreningen visste vilka risker vi utsatte barnen för. Men vi litade på myndigheterna och fortsatte, med vissa anpassningar, träningarna för de yngsta. Jag var och tittade på flera av träningarna och noterade en skillnad i atmosfären, särskilt bland föräldrarna. Jag tyckte mig ana att luften andades en känsla av en tacksamhet av att bara få se barnen dansa och ramla runt över isen. Borta var mycket av den testosterondimma som tyvärr har en tendens att lägga sig som ett kvävande täcke där hockeyföräldrar samlas. Nu fanns mer glädje över att barnen var på benen. Mindre var snacket om brist på istider och frågeställningar om barnens prestationer. Efter regn kommer solsken, och om det är bra eller dåligt beror ju på om man säljer paraplyer eller hyr ut solstolar. Alltså, inget ont som inte kan föra något gott med sig. Jag hoppas och tror att vi i Tegs SK och i andra föreningar runt om vårt rike kommer att få uppleva en ny säsong. Jag hoppas att vi möter den med tillförsikt och med nytt självförtroende där vi förstår att utan oss i idrottsrörelsen så blir fler sjukare, inte friskare. Vi bidrar till något gott och ska fortsätta med det!

Coronaviruset kommer att lämna oss fred om ett tag. Det är jag säker på. Men oavsett hur lugn och säker jag känner mig, så är inte utan att jag tänker på Tomas Tranströmer, och hans kusliga dikt. ”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta”. Det som gnager är nog att efter detta virus så kommer det ett nytt, och är det inte ett virus så är det något annat elände. Jag tänker att det nog är så, och en glädje i allt detta mörker är att få vara med att utveckla en förening som faktiskt lyser upp i mörkret. Vi i Teg SK ska använda delar av våren och sommaren till att ytterligare utveckla vår förmåga att ge våra medlemmar, unga som äldre, glada minnen och starka kroppar. Vi kommer förhoppningsvis kunna utveckla en tanke om samhörighet och erfarenhetsspridning från de yngstas lag till vårt A-lag. Dessutom kommer vi förhoppningsvis ha utvecklat en tydlig strategi för hur vi ska få fler tjejer att spela hockey.

Det jag tar med mig av den säsong som har varit, är ett kort samtal i bilen med min yngste son. Jag hade ett allvarsamtal och inskärpte budskapet genom att avsluta med – du måste tro på vad jag säger åt dig pojk. Sonen tittade med allvarsamma och sorgsna ögon mot mig när han svarade – jag tror på allt du säger, pappa. Där och då insåg jag att alla dumheter man hör barnen ropa åt varandra, på och av isen, ursprungligen kommer från och är godkänt av en vuxen, ofta en förälder. Hur ska vi vuxna få barnen att visa respekt mot alla om vi vuxna inte visar vägen? Jag tänker att Tegs SK och vår förenings resa måste börja med en förändring hos våra vuxna, föräldrar och aktiva. Med detta önskar jag er alla en hälsosam vår och sommar. Väl mött till hösten.

Fritz Sprung,
Ordförande