För Umeåhockeyn i tiden!

Då var en ny hockeysäsong i gång. Vår rekordstora skara om över trehundra barn och ungdomar har varit på is nu redan i över en månad och A-laget är i gång med träning och träningsmatcher. Vi hälsar vår nye A-lagstränare, Andreas Högosta, välkommen ombord som kapten och styrman för en resa där slutdestinationen förhoppningsvis ska överträffa förra årets slutmål som slutade med förlust i kvalet mot Boden. Vi har med andra ord högtflygande planer för året, och det ska verkligen bli spännande att se om den trupp som vår sportchef David Muzito Bagenda, med sedvanlig fingertoppskänsla, värvat ihop kommer att stå pall och motsvara våra förväntningar. Vi får se. I vilket fall så sticker vi ut hakan och säger att vi ska slåss om en tätposition i serien och sedan efter jul ta en fajt mot de andra lagen som kvalificerats sig för spel i Allettan.

Nytt för i år är den strategin som vi utvecklat för att jobba i flöden dels vertikalt dels horisontellt, och då kan man ju fråga sig vad dessa ord konkret innebär. Med den vertikala dimensionen finns målsättningen att vi ska verka för att våra barn och juniorer, och då främst de sistnämnda, ska få möjlighet att spela med såväl äldre som yngre medspelare. Vi ska försöka sudda ut det märkliga och negativa fenomenet att det är statusfyllt att spela med äldre årskullar samtidigt som det är förenat med stigma att spela med yngre spelare. Om vi får bort dessa förlegade attityder tror vi att vi kan skapa förutsättningar för fler barn och ungdomar att utvecklas i egen takt samtidigt som vi ger föreningen möjlighet att ställa fler lag på isen och därmed också ge fler medlemmar möjlighet att spela fler matcher. Och träning i all ära, men vad vore allt slit värt om man i ibland inte fick spela match?

Genom att tänka i möjligheter att få spela med äldre spelare öppnar vi upp fönstret och ger också våra juniorer chansen att få pröva vingarna i träning och spel med A-laget. I sommar har fem juniorer sommartränat med A-laget och nu kommer vi att ge dem chanser till såväl isträning som matcher. Vi tror på våra juniorer och vi vill skicka signaler till alla i våra medlemmar att man hos oss kan gå hela vägen från knattehockey till A-laget och sedan också kanske ta språnget ut i vida världen. Det är inte så vi bara tror på våra barn och juniorer. Vi tror också på Umeå som hockeystad och har under 2019-2020 fört en bra dialog med Björklöven om hur vi gemensamt ska bidra till att fler barn och ungdomar ska ges möjlighet till att spela hockey men också att fler av dem ska fortsätta med detta och i slutändan kanske vara de spelare som tar plats i någon av föreningarnas representationslag. Och det är i denna samverkan som vi definierar den horisontella dimensionen i vår utvecklingsstrategi. Vi hoppas att vi kommer att fortsätta våra samverkansdialoger och att vi med detta skapar ett klimat där fler barn och då särskilt fler tjejer börjar spela hockey och att vi med tiden ser att vi också får se fler av dem som också får möjligheten att uppfylla sina hockeydrömmar, oavsett vad dessa består i.

Vi tror på en ljus framtid för Teg och för Umehockeyn. Vi har under den gångna säsongen kommit väldigt långt i vår ambition att skapa en hockeymiljö där bredd-och elitverksamhet kan leva sida vid sida, och dessutom gynna varandra. Men det ljus vi ser i slutet på tunneln har under säsongen hotats att släckas, då huvudsakligen av ekonomiska skäl. Teg är en av många föreningar som drabbats negativt av kringeffekterna av pandemin och detta har särskilt påverkat ekonomin i A-laget på ett förödande vis. Men det är i motgångar som ens vänner prövas och under sommaren har vi fått ett villkorslöst och livräddande stöd av Leif Danielsson. Vi är tacksamma för detta och jag avslutar denna säsongs första inlägg med en påminnelse om att vi utan insatser för breddinsatser inom idrott i en framtid kommer att tappa många dimensioner varav en hållbar elitidrott bara är en. Väl mött i arenan. Vi behövs alla tillsammans!