Satsning på Umeåtalanger

Samtidigt som samhället gnuggar gruset ur ögonen efter en lång törnrosaslummer i pandemins vinterskugga så startar vi nu i dagarna upp vår tävlingssäsong för alla lag från knattar till a-laget. Det känns spännande att se hur vår verksamhet har förändrats under de dryga 18 månader som viruset plågat mänskligheten. Tyvärr innebar tävlingsuppehållet att en del barn och ungdomar i frånvaro av matcher inte kände motivation nog, utan valde att sluta spela. Säkert har många i och utanför vår supporterskara också vant sig vid att titta på hockey i sköna soffan istället för att bege sig till en småkall ishall i vintermörkret, vi får se hur det är med den saken.

Vår förening har som samhället i övrigt prövats av Covid-19 och jag tror att den framtid vi går till mötes på många punkter kommer att vara väsentligt förändrad i jämförelse hur tillvaron tedde sig innan pandemin. Men, det är i motvind som draken lyfter och vi har ägnat mycken huvudbry åt att fundera på hur vi ska använda motvinden som varit till vår fördel och effekten av våra funderingar har blivit en satsning på våra lokala umetalanger. Vi kallar detta för LPH, alltså Lokalproducerad hockey.
 
Teg har ju under nu sju år växt så det knakar på ungdomssidan. Vi har redan idag ett J20-lag, två J18-lag och i princip fulla lag i alla åldrar från sju till fjorton år. Vi ser två utmaningar eller egentligen två löften. Det första är att vi nu ska kavla upp ärmarna på riktigt och satsa på att fler tjejer ska börja spela hockey. Det andra är att vi lovar att fullfölja vår satsning på ungdomarna och ge dem ökade möjligheter att också få möjligheten att spela seniorhockey och samtidigt bo kvar i vår fantastiska stad, Umeå. Vi kan ju helt enkelt inte först locka in hundratals tjejer och killar in i hockeyns värld och sedan stå där utan ett erbjudande om att fortsätta spela hockey bara för att man helt plötsligt är senior. Nej, vårt mål är ju att fler ska spela hockey och sedan göra det så långt som möjligt upp i åldrarna. Dax att leva upp till det måttot!
 
I år börjar vi med att plocka in fyra duktiga killar från Björklövens juniorverksamhet in i vårt seniorlag. Vi har sedan flera duktiga tegskillar som fått träna med a-laget och som till nästa säsong säkert kommer att få dra på sig vuxenkavajen. Vi kommer sedan aktivt att använda vårt A-lag som språngbräda för talangutvecklingen och jag tror ärligt att detta är ett måste om vi Umeå i framtiden både ska kunna behålla en bredd inom hockeyn samtidigt som vi också skapar en utveckling av elitidrottandets villkor.
 
Under den pandemi som plågat oss alla så har vi alltså både utvecklat möjligheterna för att fler i Umeå ska ta möjligheten att utvecklas i hockeyn. Vi har gjort detta tillsammans med Björklöven. Vi tror på samverkan och ni kommer säkert att få se mer av den varan framöver. Snart får ni alla möjlighet att ta del av en seminarieserie där vi kommer att hålla fyra föreläsningar kring  talangutveckling, då ur flera perspektiv som förhoppningsvis manar till eftertanke och kan skapa inspiration, i och utanför rinken. Vi har ju i Teg haft förmånen att bli inte bara större och större. Vi har ju faktiskt också presterat bättre och bättre under de senaste sju åren. Hockey handlar ju faktiskt om tävling också, och även om vår prioritet inte är seger till varje pris, så sitter ju aldrig en vinst illa. Anledningen till att vi går bättre och bättre beror kanske lite på vår filosofi som innebär att alla i våra ungdoms-och juniorlag får chansen att spela och att vi vet att det inte finns två identiska personer. Alltså folk är olika och kan behöva olika mängder tid, tålamod och träning innan resultaten kommer.
 
Jag fick en fråga nyligt om jag kunde sätta ord på hur vi tänker kring talangutveckling. Jag funderade en stund och svarade:
 
– Talangutveckling är lite som växtförädling. Man måste låta fröet bli en planta som sen får gå i blom. Hur ska man annars veta resultatet.
 
Hen kommenterade:
 
-Menar du att alla som börjar i någon aktivitet inom arbete eller idrott också måste fullfölja hela livscykeln. Blir det inte lite fullt då, och är det då inte en väldigt tidsödande process.
 
Jag tänkte efter, och svarade:
 
– Njae, någonstans måste man ju lära sig att skilja gräs från ogräs, men först också definiera vad som faktiskt är gräs eller ogräs.
 
Nåt i den stilen, så tänker åtminstone jag.
 
Vi hoppas att ni alla vara på möjligheten att stötta våra Umekillar i deras väg framåt. För om vi verkligen vill se fler ungdomar på isen istället för på Vasaplan så måste först vi som förening erbjuda barn och ungdomar verkliga möjligheter att förverkliga sina hockeydrömmar. För att vi som förening ska kunna bidra till detta så krävs att ni som föräldrar och hockeyintresserade också bidrar på ert sätt och det gör ni enklast genom att komma och se på våra matcher. Passa på att köpa en korv samtidigt, väl mött i hallen!
 
Fritz Sprung

Nyhetsarkiv